I svampskogen

 

En kompis tog mig med till svampskogen och det fanns alla varianter som man bara kan tänka sig. Ett himmelrike, för någon som är kunnig i mykologi. Det är inte jag, snarare har jag avgrundslika brister. Min kompis kan desto mer men den här gången ägnade vi oss åt att plocka svamparnas konung, Karl Johan. Det är visst ett makalöst svamp- och Karl Johan-år och min kompis plockade fem (5!) plastpåsar à la ICA förra helgen. Skörden den här helgen blev inte lika stor men jag plockade mer Karl Johan än vad jag någonsin gjort i hela mitt liv så jag var nöjd.

Mannen var inte lika nöjd då svamp är bland det otäckaste han vet så han gav sig av på en cykeltur medan jag rensade och förvällde otäckheterna.

Skafferiet i Filipstad

När vi skulle ta oss vidare från Värmland till Närke så gick resan via Filipstad och jag hade hittat ett café i Långban som är ett litet gruvsamhälle och numera museum där John Ericson föddes (uppfinnaren till bl a propellern och USS Monitor). Tråkigt nog var caféet stängt på tisdagar…den veckodagen vi var på plats. Det blev återfärd till Filipstad och upptäckten av Skafferiet istället.

Vi beställde bakad potatis med kycklingröra och jag tyckte kycklingröran var kanongod och mannen uppskattade den inte alls. Till den bakade potatisen så ingick sallad och valfritt bröd. Jag valde ett valnötsbröd som jag blev minst lika förtjust i som kycklingröran och mannen valde ett ljust bröd som fick godkänt av honom. Det som drar ner betyget för min del är potatisen, det är få ställen som får till en god bakpotatis att servera och tyvärr var det inget undantag här.

När det kommer till fikabröd så lyckades Skafferiet göra både mig och mannen nöjda. Mazarinen och biskvin var båda två mycket lyckade och goda bakverk.

Vi lämnade knäckebrödstaden (fast eftersom det är Barilla som äger Wasabröd kanske man skall kalla det pastastaden istället?) och det utan att besöka Ferlin-muséet, vilket retar mig en smula, men man kan inte hinna med allt.

Vi tittade på Picassostatyn och Lars Wallins klänningar i Kristinehamn istället. (Mannen var en de mycket få männen på utställningen)

Matbröd med havregryn

Jag bakar matbröd och fyller frysen inför kommande arbetsveckor. Det blir även en del matlådor som ska räcka åtminstone första arbetsveckan. Jag börjar på nytt jobb direkt efter semestern och har dessutom första tentan den här terminen samma vecka. Känns inte helt optimalt men jag försöker förbereda så mycket som möjligt. Matbröd med havregryn samt en ny omgång med skrädmjölsbröd (som den här gången blev något mindre och runda till formen och 24 till antalet)  och så vitt fluffigt sandwichbröd blir det också den här gången.

Matbröd med havregryn
3 dl vatten (kallt/rumstempererad)
3 dl naturell yogurt (kallt/rumstempererad)
25 gr jäst
1 dl vetekli
3 msk olja
1 msk honung
300 gr lantbrödsmjöl
200-300 gr vetemjöl
1 tsk salt

Gör så här:

Rör ut jästen i vatten och yogurt. Tillsätt vetekli, olja och honung samt de olika mjölsorterna (börja med den mindre mängden mjöl) och knåda degen i maskin i fem minuter. Tillsätt sedan salt och knåda ytterligare tre minuter.

Låt jäsa 2 ½ timme under bakduk.

Jag hade inte riktigt bestämt mig om jag skulle göra frallor eller långpannebröd men det blev en limpa till slut.

Knåda degen lätt och forma till en limpa. Skåra den om så önskas. Jäs i 45 minuter. Jag kan rekommendera att göra två limpor av denna för det blir en vääldigt stor limpa.

Sätt ugnen på 225 grader varmluft. Sätt in brödet i ugnen och sätt i termometer. Sänk värmen till 175 grader varmluft och grädda brödet till en innertemperatur av 98 grader.

Låt det svalna på galler, inlindat i bakduk/handduk till dagen efter. Skär i skivor och ät eller frys in för nära behov i framtiden.

Topping

Hemkommen efter en veckas frånvaro hade jag inte stenkoll på vad som fanns i förråden, mer än att det var tomt på färskvaror. Jag handlade en blandad kompott på väg hem för att slippa kliva ut i regn och åskväder när jag väl kommit innanför hemmets väggar.

Till lunch blev det pasta och en topping bestående av blandade varor från kyl och frys. Toppingen som blev över förgyllde squashsoppa till kvällen, som hämtades från frysen.

Topping – räcker till 2-4 portioner beroende på hunger
1 pkt bacon
1 gul lök, gärna färsk
1 handfull frysta ärtor
1 knapp handfull frysta torkade tomter
Peppar, kryddgrönt och ev salt

Gör så här:
Skär bacon i mindre bitar. Fräs tills det är knaprigt i en stekpanna. Finhacka en gul lök och låt det fräsa med bacon. Tillsätt sedan frysta ärtor och frysta, torkade tomater och låt dem fräsa och mjukna bland bacon och lök.  Krydda!

Koka pasta, häll sen skvätt av pastavattnet i stekpannan och rör runt. Häll upp pastan, riv över eventuell ost och strö topping över. Ät!

 

Utflykt till Söderköping

För att överleva juli månad innan semestern slog till för oss så bokade vi en helg i Söderköping. Redan i höstas sade vi till varandra att vi var sugna på att besöka Söderköping och S:ta Annas skärgård. Jag ville gärna hinna med en skärgårdstur men tiden räckte inte riktigt till för det. Vi åkte på lördag morgon och tog en tidig fika på Bernards i Jönköping. Ett fik i äldre stil som hottat till sig. Inget sensationellt ställe men vi blev mätta på våra smörgåsar och delade på en chokladbit.

Väl i Söderköping så åt vi vår medhavda picknickmat innan vi gick på upptäcksfärd och hade möjlighet att checka in på vandrarhemmet. Vi hittade kaniner vid kanalen.

Vi hittade också bl a en väldigt vacker örtagård i centrala Söderköping där man kunde insupa både väldoft och vackra blommor.

Vi tog en glass vid ett av de många caféerna längs kanalen och vandrade omkring bland de pittoreska husen och trädgårdarna och tog sedan en åktur med rundturståget TUFFE.  En lagom rundtur med en äldre herre som chaufför och guide och som gjorde det med den äran. Tyvärr kom det en riktigt störtskur och även om vi satt under tak så forsade regnet ner och in på sidorna så det var bara att åka till vandrarhemmet för incheckning och klädbyte.

Vandrarhemmet heter Mangelgården och ligger bredvid/tillsammans med en camping. Det är klassiskt vandrarhemsstuk med (i vårt fall) minimalt rum med våningssäng. En sådan natt funkar för oss men ska man vara borta flera nätter så vill vi gärna ha det lite mer bekvämt och mer utrymme.

På förkvällen stå tog vi bilen ut till Mem och kollade in den sista slussen i Göta kanal mot Stockholm (och den sluss som stod klar allra sist). Där låg en äldre segelbåt i pråmstil och mannen var inte sen att fånga in en av killarna vid båten för att få veta mer. Det fick han och även jag. Den var från Holland och cirka hundra år gammal och nu så hade den seglats upp till Sverige och skulle in via Göta kanal till Linköping för att förhoppningsvis bli en restaurangbåt. Så det blir nog en tripp till Linköping för vår del nästa år för att se om de lyckats med sina idéer och en möjlighet att få testa deras restaurang.

Vi åkte vidare och tittade på hus och natur men hungern börja riva och slita i oss (åtminstone mig) så vi körde tillbaka till Söderköping och testade Bondens creperie. Vi kom i sista sekunden men den trevliga servitrisen såg till att vi kunde beställa och äta en ost- och skinkcrepe utan att behöva stressa.  Bondens creperie hittade jag i Smaka på Sverige – En matresa med gårdsbutikernas bästa recept av Lillemor Hvitfeldt.

 

Jag köpte hemkärnat smör också, bara för att testa. Det var helt okej, men med den prislappen så känns det som en engångsföreteelse snarare än en vana.

Söndagen inleddes med frukost på vandrarhemmet. Vi hade med oss frukostmat och njöt i lugn och ro. Därefter städades rummet ur och vi tog en sväng ut i S:ta Anna skärgård och tittade bl a på S:a Anna kapell. Därefter blev det en sväng till Smultronstället för att prova på deras glassar. Vi kom dit cirka 20 minuter efter att de öppnat och fick ett av de sista lediga borden. På lördagen hade vi sett kön (som inte ens minskades under ösregnet, personalen kom ut med paraplyer till de väntande) och konstaterat att den står vi inte i. Söndag förmiddag utan kö för vår del passade bättre. Vi beställde in två glass-skapelser och in kommer väl glass med tillbehör redo att göra en skolklass stinna på socker. Det är glassbomber utan dess like och faktum är att det blir lite av en överdos, varken mannen eller jag fick i oss våra glassar utan lämnade ungefär hälften. Glassbomberna är onekligen en upplevelse men en gång räcker för oss.

Det finns vägkrogar…

…och så finns det andra vägkrogar.

Vi provade på en trevlig variant på hamburgerställe under vår Värmlandssemester.

På vår väg upp till Fensbol så körde vi 45:an och längs den så ligger vägkrogen Diner 45. Helt dedikerad till amerikanskt femtiotal i klassisk dinerstil där det serveras diverse hamburgare med tillbehör och sockersöta efterrätter. Det har blivit succé för ägarna och det är bordsbokning som gäller, framförallt på helgerna. Vi gjorde en chansning på väg tillbaka och stannade till i hällande ösregn och åska, så vi kom in på restaurangen som två dränkta katter. Inför vår våta uppenbarelse och antagligen hungriga blickar så fixade servitrisen ett  bord till oss och det var antagligen den sista möjligheten för sen var det bomstopp utan förbokning. Flera fick vända i dörren och jag misstänker att de antagligen kunnat fylla den dubbla ytan med gäster.

Vi var i alla fall nöjda och vår servitris var urgullig. Vi beställde varsin hamburgare och trots att servitrisen varnade för att det kunde ta en stund så var väntetiden överkomlig. Hamburgarna smakade utmärkt och hamburgerbrödet var gott.

Vi blev mätta och belåtna men beställde ändå in efterrätt. Mannen valde en float och jag tog en kola- och pecanpaj som var klart övermäktig för mig efter hamburgermåltiden. Mannen fick vara behjälplig i ätandet men även han fick ge sig, så vill man ha efterrätt bör man vara rejält hungrig.

Personalen som fanns på plats var alla trevliga och med service i fokus och bidrog till en trevlig upplevelse förutom själva miljön och maten.  Det blir ett dyrare besök än McDonalds men klart värt att prova på, om man ser till att boka bord innan, för jag tror inte man kan räkna med vår tur.

 

Heidruns café

Ett av de ställen som var inplanerade för besök under vår Värmlandssemester var Heidruns café i Fensbol utanför Torsby. Det är dock inte bara ett café utan här finns också Heidruns förlag, bokhandel och antikvariat och det ställs ut konst på väggarna och det ordnas konserter med mera. Ett ställe helt i min smak och även i mannens.

Det regnade när vi kom dit men under tiden vi var där så sprack molnen upp och några solstrålar visade sig. Vi började med en fika (och eftersom vi var tidigt på plats så var vi de första gästerna i caféet) och en spaning i lokalerna.

Jag tog en grymt god valnötspaj med romglasyr och mannen testade en äppelkaka som var sockerfri som han blev särdeles nöjd med.

Jag nöjde mig med vaniljsås, men mannen kan varken motstå grädde eller vaniljsås så när ha fick frågan om han ville ha båda blev det ett snabbt ja på den frågan.

 

Efter att ha spanat runt i lokalerna så blev det spaning i bokhandelsdelen och jag tycker personligen att det är ett misslyckande att gå ut från en bokhandel utan en kasse i handen, och denna gång så lyckades jag.

Det blev ett gäng böcker av äldre årgång (äventyr och fantasy) till två grabbar på femton och sjutton år, där åtminstone den ene läser mycket och den andre läser mer skönlitteratur än en genomsnittlig femtonåring kille…med knapp nöd. Så det gäller att välja böcker med omsorg. God hjälp och bra diskussion hade vi med damen i bokhandelsdelen. Det är alltid kul med engagerad och kunnig personal som också kan förmedla sina kunskaper.

För min de så blev det en kokbok samt en roman av Sigge Stark. Sigge Starks böcker utspelar sig mestadels i Värmland och har genom åren haft oförtjänt dåligt rykte. I viss mån är de dussinromaner, men de är också berättelser om svensk landsbygd som inte längre finns men som ända bara är några generationer bort.

Faktum är att vår Värmlandsresa höll sig mer i litteraturens tecken än i matens tecken. Bengt Berg som driver Heidruns förlag är även författare, poet och översättare. Vi besökte Selma Lagerlöfs Mårbacka och Tunströms Sunne och på vägen upp så stannade vi i Birger Sjöbergs Vänersborg även om vi denna gång inte gick bort till Fridastatyn. I Ransäter så tittade vi på Erik Gustaf Geijers barndomshem (där också Fredrik August Dahlgren, författaren till folklustspelet Värmlänningarna med låten Ack Värmeland du sköna, föddes), men tyvärr bara från utsidan. Gården i Ransäter visas numera bara under en vecka i juli. Fröding och Alsters herrgård får dock vänta till nästa Värmlandsresa, jag har varit där och mannen tyckte att det var en onödig omväg den här gången. Vi besökte dock Filipstad och såg statyn av Ferlin, men muséet får vi återkomma till då öppettiderna inte funkade med vår tidsplan.

 

 

 

 

Citronkaka

Det här receptet har legat oprövat länge hos mig, varför vet jag inte för citron är alltid gott, till det mesta. Jag gjorde en avskedsvisit till jobbet för att lämna in min telefon och säga hejdå till de kollegor som var på semester när jag slutade och tog med mig denna kaka. Glömde att fota kakan i samband med bakningen så det blev ett inplastat foto i samband med avfärd, men det blev faktiskt en bit över som mannen fick provsmaka så det blev ytterligare ett foto. Det är en god kaka med ett rejält sting av syrlighet. Kan tänka mig att färska bär och grädde skulle kunna vara ett ypperligt komplement, men den klarar sig väl på egen hand.

Citronkaka
175 g smör
3 ägg
2 dl strösocker
2 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
Riven skal från en citron

½ dl pressad citronsaft
1½ dl florsocker

Smörj och bröa en liten springform (ca 22 cm i diameter).

Smält smöret och låt det svalna. Vispa ägg och socker pösigt. Blanda vetemjöl och bakpulver och rör ner det i ägg- och sockersmeten. Rör ner rivet citronskal. Häll i smöret och rör om tills smeten är helt slät.

Häll smeten i springformen, grädda i  i 150 grader varmluft, ca 35 minuter. Känn efter med provsticka att kakan är torr.

Pressa saften ur citronen och blanda ner florsockret lite i taget till lagom rinnande smet.

När kakan är klar, flytta över den till en tallrik (eller serveringsfat). Gör små hål med t.ex. en provsticka. Häll över citron- och florsockerblandningen (i omgångar) och låt det sjunka ner i hålen. Ställ in i kylen för stelning. Låt den helst stå en dag/natt innan man sätter kniven i den.

Tekakor med skrädmjöl

Jag är inte riktigt klar med skrädmjölsbakningen ännu och pannkakorna har vi hunnit göra ytterligare en omgång av. De rekommenderas varmt, ja skrädmjöl är väl värt att prova på. Tekakorna har stått på tur och troligen kommer det en mjuk kaka också. Men först, tekakor.

Jag tittade på receptet som Stöpafors kvarn har på sin hemsida men ändrade en del på det och så här blev min variant.

Tekakor med skrädmjöl
5 dl mjölk, rumstempererad
75 gr smör, rumstempererad
25 gr jäst
½ dl sirap
1 tsk salt
4 dl skrädmjöl
4 – 5 dl Ölandsvete
4 – 5 dl vetemjöl special

Gör så här:

Blanda mjölk och jäst. Mjölken behöver inte vara helt rumstempererad, det räcker om den stått framme en kvart- tjugo minuter.

Rör ner mjukt smör, sirap och skrädmjöl i en matberedare eller blanda förhand. Häll ner övrigt mjöl allt eftersom. Man kan lika gärna ta enbart vetemjöl men jag hade en slatt Ölandsvete som jag ville göra slut på.

Arbeta degen och tillsätt salt, låt maskinen gå cirka fem minuter och dubbla tiden för hand. Degen kommer att vara relativt mjuk, men skall inte klibba.

Låt den jäsa övertäckt i bunke i en timme.

Häll ut degen på ett mjölat bakbord och knåda den lätt. Här kan man antingen göra bullar eller kavla ut till önskad tjocklek och ta ut kakor med lämplig form, eller skära på fri hand.

Jag använde mig av en avlång kakform i miniformat och gjorde mina kakor ganska tjocka, då jag gillar att dela brödet i två delar när jag äter.

Fjorton kakor fick jag ut, varav två något mindre än de andra.

Nagga dem och låt dem jäsa under bakduk ytterligare trettio minuter.

Sätt ugnen på 225 grader varmluft och grädda i åtta minuter. Känn efter med en sticka att de inte är kladdiga.

Låt dem svalna på galler.

Brödet blev otroligt gott. En ny favorit! Det håller sig saftigt och mjukt och har en svag ton av skrädmjölet, men om man inte vet om innehållet så är det nog svårt att gissa sig till det.

 

Fynd!

Förra året så tog vi en sväng till Dalsland och då upptäckte vi antikvariatet vid 45:an. I år var vi beredda på att stanna till där men givetvis var vi för tidiga så vi tog en sväng i omgivningarna och efter att ha kört runt på diverse småvägar så var praktiskt taget vilse innan vi tog oss tillbaka till mer trafikerade leder. Men vackra vyer fanns det gott om.

Antikvariatet har ett rejält utbud med kok- och bakböcker och som vanligt har jag svårt att begränsa mig och mannen blir lika matt på mig varje gång, men bär snällt bokkassarna.

Jag har bara bläddrat lite lätt i dem än så länge men kommer nog att beta av dem allt eftersom. Kajsas kokbok är från 1940-talet och maten därefter. Kirsten Hüttemeier var en dansk kokboksförfattare som också hade matlagningsprogram i tv och gav ut 55(!) kokböcker under sin levnad. Hon introducerade matlagningsprogram i dansk tv i början på 1950-talet och gick bort 2003 vid en ålder av 89 år.

Julia Child behöver väl knappast någon närmare presentation och här kunde jag inte motstå hennes Köksskola då Det goda franska köket är en pocketupplaga. Hiram är en annan favorit hos mig och jag har några recept upplagda på bloggen av henne.

 

Får de plats i befintliga bokhyllor? Njae. Men, enligt min devis så kan man aldrig ha för många böcker, bara för få bokhyllor. Den delas inte till fullo av alla familjemedlemmar, märkligt nog.